På väg till Cochem - onsdag eftermiddag 20250910


Nu så!
Nu är vi nere i Moseldalen och kan på riktigt börja den vindlande färden utmed floden.

Att Moseldalen har så bra odlingsbetingelser för vindruvor trots sitt förhållandesvis nordliga läge, har flera orsaker.

En är att det finns så bra och lagom sluttningar.
Det är visserligen dyrare och svårare att odla i sluttning än plant, men fördelarna överväger. En sluttning på 26° ger vinrankorna dubbelt så mycket solljus som på plan mark.

En annan orsak är den skifferrika jordmånen som både innehåller mycket mineraler och spårämnen men framförallt lyckas magasinera solvärmen på dagtid och jämna ut nattemperaturen.

Solljuset är helt enkelt nyckeln till en lyckad odling. Solen reflekteras även i floden och ger en extra boost till druvorna den vägen.


Romarna anlade de första odlingarna för att förse sina garnisoner med vin.
Logiskt, eller...


Trots alla vackra scénerier kan jag känna ett uns hemlängtan. Det är mycket som händer där hemma med nära och kära och det känns lite knäppt att vara så långt borta.

Som tur är har jag med mig scarfen jag fått av Irma. Den får agera substitut för alla som känns långt borta just nu.

Det är verkligen vinodlingar utmed hela sluttningarna, överallt där det inte "växer" städer.

Min fascination för broar fortsätter. Där uppe går den raka vägen från punkt A till punkt B, för dem som inte tycker vägen är det som gör resan värd.

Moselfloden trafikeras av pråmar och kryssningsfartyg.

Den här bpten heter Viking Herja och måste vara ett kryssningsfartyg. Jag ser nämligen balkonger på utsidan.

Även om jag inte vet vad varje slott eller borg heter, så kan jag inte låta bli att fota dem.

De ligger ju oftast så snyggt på en höjd utmed vägen.

Man kan bara ana hur livet tedde sig på den tiden Tyskland hette nåt annat och var uppdelat i små furstedömen.

Oh, nu kommer det sånna där vackra korsvirkeshus också!

Vad är det här för ett torn?

Ingen aning, men coolt är det.

En borgdel (?) och en vingård, gissar jag.

Nästa by.

Kyrktorn, kanske.

Det är så fint med de småblommiga pelargonerna som ofta ses välla ut från balkonglådorna.


Kapell eller kyrka högt uppe på slänten.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Frukost på hotell Willi - torsdag morgon 20250911

Bild
En hotellfrukost behöver inte vara så mycket att skriva om för att ändå fylla ett inlägg. Mest intressant är att jag ju var i ett för upprört tillstånd när jag matades med information om till exempel frukosttiderna, för att ta in sagda information, och att vi sen inte hittade någon information om just detta i den pärm som låg på rummet. Vi har i alla fall bestämt oss för att äta frukost strax efter åtta, så att vi kommer iväg till dagens begivenhet i god tid. Naturligtvis följer vi inte den planen helt och fullt, men runt tjugo över åtta är vi i alla fall på plats. När vi kommer ner till restaurangen är dörren låst. Jag vill minnas att det var något med frukosten som jag reagerade över när den bestämda damen levererade sin info utan hänsyn till mitt sinnestillstånd, men vad var det som var speciellt? Skulle vi gå in en annan väg? Skulle vi låsa upp dörren med egen nyckel? Efter lite tankemöda (jag försöker minnas och Niclas försöker fundera ut hur vi ska lösa problemet med den låsta dö...
Läs mer

Nu är vi i Tyskland - tisdag förmiddag till eftermiddag 20250909

Bild
Det är fånigt slimmade parkeringsfiler ombord på färjan. Niclas lyckas med nöd och näppe åla ut sin smala kroppshydda efter att ha placerat bilen på linjen. Han är i alla fall den som parkerat bäst av alla i raden. Vi säger hejdå till Danmark. Om 40 minuter är vi i Tyskland. En sväng i taxfreeshoppen resulterar inte i några inköp. Slaktaren får behålla sina rester, trots den gyllene förpackningen. Uppe på soldäck (det är ju jättekul att det ens finns "soldäck" på både 40- och 20-minutersfärjor. Och ännu roligare att det finns taxfreebutiker.) är vi romantiska och försöker ta en fin bild på kärleken. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort. Den gamla sanningen att man inte får ta bilder i motljus (eftersom ansiktena blir så mörka då) sitter i ryggmärgen och vi vänder våra plyten mot den underbara septembersolen. Underbart är kort, är en annan gammal sanning, som i just detta fall visar sig vara sannare än motljusregeln. Eft...
Läs mer

Koblenz och Vårfrukyrkan - onsdag förmiddag 20250910

Bild
Nu har vi stannat i Koblenz för att söka upp gamla stan och något att äta. Men först måste vi hitta en parkering där vi förstår att vi får stå. Det är inte alltid så lätt med tyskan. Jag har läst tyska i sex år men det var 36 år sen. Niclas är en hejare på att parkera. Och att ta sig ut ur bilen även när det är trångt om saligheten. Koblenz ligger precis i vecket där Mosel och Rehn rinner samman. Staden har ca 115.000 invånare och belägrades faktiskt av Sverige under några år under 30-åriga kriget. På väg mot gamla stan. Frittenwerk - det måste väl vara det tillstånd som följer när man ätit för mycket friterad mat. Oavsett var vi befinner oss domineras stadsbilden av ett par signifikanta kyrktorn, tillhörande Die Liebfrauenkirche. Nu är vi inne i gamla stan - Altstadt. Innan vi tittar in i kyrkan måste jag få gå på toa. Vi råkar gå förbi en offentlig och tillika gratis toalett. Hurra! Hela toalettbyggna...
Läs mer