Vi bilar till Paris - för att fira vår 30-åriga bröllopsdag

Det är Niclas som planerat den här resan. Han har säkert försökt involvera mig så gott han kan men jag har bara haft dotterns bröllop i huvvet så jag har inte varit särskilt engagerad. Därför kan det hända att jag inte riktigt haft koll på vårt nästa utflyktsmål.  Vi ska spatsera över en hängbro. Jag är inte överdrivet höjdrädd så det kommer säkert gå bra.  På väg till hängbron svänger vi av från Moseldalvägen. På håll ser vi de här fina tornen. Men visst har jag fotat dem tidigare? Hoppsan! Jag ser på GPS:en att vi har lite kurvtagningsövningar framför oss. Färden går genom en riktigt lummig skog. Bland alla lövträd finns dock områden med döda barrträd. När vi kommer upp ur dalen landar vi på vindkraftsmark igen. Hur många vindkraftverk har de i Tyskland egentligen? Niclas har hittat en parkeringsplats och lagar lunch. Du ser det fantastiskt stora köket precis till vänster om parkeringsrutelinjen. Det bli...

Nu har vi klivit upp ur skattkammaren och tar ett sista toabesök innan vi ska hoppa på skyttelbussen tillbaka till parkeringen. Snygga tak och en så onödig men vacker utsmyckning över takfönstret. Jag skulle förmodligen känna mig väldigt instängd av att bo såhär. Typiskt murverksfönster. Tillräckligt stort för att kunna skjuta pil igenom. Tillräckligt litet för att fiendepilarna ska missa. Utanför är världen grön. Söt liten ormbunke växer på muren. Nedanför toaletterna finns bord för den som haft med sig eget fika. Det är mycket mur i den här muren. Hur var det nu igen? Var det här ett litet kapell eller en toa? Nej, toa var det ju inte. Det vore ju knäppt att släppa ut fekalierna där man går. Alltså, hur speciella tak! Karl 1990, står det på vimpeln. Takspira. Den påminner om toppspiran mamma hade i julgranen. Aha. Det är luckor fö...