Nu är vi i Tyskland - tisdag förmiddag till eftermiddag 20250909

Det är fånigt slimmade parkeringsfiler ombord på färjan. Niclas lyckas med nöd och näppe åla ut sin smala kroppshydda efter att ha placerat bilen på linjen.

Han är i alla fall den som parkerat bäst av alla i raden.

Vi säger hejdå till Danmark. Om 40 minuter är vi i Tyskland.

En sväng i taxfreeshoppen resulterar inte i några inköp. Slaktaren får behålla sina rester, trots den gyllene förpackningen.

Uppe på soldäck (det är ju jättekul att det ens finns "soldäck" på både 40- och 20-minutersfärjor. Och ännu roligare att det finns taxfreebutiker.) är vi romantiska och försöker ta en fin bild på kärleken.

Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort. Den gamla sanningen att man inte får ta bilder i motljus (eftersom ansiktena blir så mörka då) sitter i ryggmärgen och vi vänder våra plyten mot den underbara septembersolen.

Underbart är kort, är en annan gammal sanning, som i just detta fall visar sig vara sannare än motljusregeln. Efter cirka tre sekunder går det inte längre att titta mot solen och jag, som har fler mulliga dubbelhakor än jag vill låtsas om, vägrar hålla räkning på dem och lyfter trotsigt ansiktet i bästa fotoposen och blundar.

Niclas har bara en haka och kan titta ner men blundar ändå.

Och i bakgrunden står en liten farbror och fotar ett annat par. Oklart hur romantiska de är.

Efter att ha sett resultatet av de första, rätt roliga bilderna, vänder vi på steken och jag upptäcker att det går alldeles utmärkt att fota i motljus.

Innan vi anlöper Tyskland sätter vi oss en stund och tittar på den av dimma dolda utsikten.

Och hux flux är vi i Tyskland.

GPS:en i jämförelse med Google Maps talar om att de 50 minuter vi sparade in på att hinna med en tidigare färja, kommer ätas upp av förväntad stau.

Första köbildningen möter vi på väg upp på en vägarbetad bro.

Snygg bro ändå!

Det här är Tyskland för mig!

Vindkraftverk. De syns nästan överallt.

Jag har full förståelse för att man inte vill bo i närheten, men visst är de mäktiga kreationer.

Nästa bro...

Dags för pit-stop. Eller piss-stopp.

Toaletterna utmed autobahn är ju inga underverk av trivsel men det är fint att de finns och de är dessutom gratis.

Efter att ha betat av en trôklång bilkö och sen kunnat stå på några mil, har vi stannat för lunchpaus i närheten av Dorfmark.

Det är 25 grader varmt och skönt.

Niclas tar fram picknick-korgen...

...och det lilla gasolköket.

I dag bjuds det på kokt ägg, Ahlgrens bilar, hallongrotta och fläder- och pionsaft.

Vi delar äktenskapligt på skeden för att minimera skräpet.

När vi ska åka igen sitter det en fjäril på biltaket. Jag har aldrig sett den sorten tidigare men den fladdrar iväg innan jag hinner komma närmre för att fota ordentligt.

Nästa bilkö börjar innan vi ens hunnit lämna rastplatsen.

Jag ser kvällens bröllopsmiddag försvinna i fjärran när vi till förstone inte ens lyckas komma upp på motorvägen.

En bön om hjälp råder bot på det och sen ömsom rullar vi i sakta mak, ömsom står helt still den närmaste ovissa tiden.

Google Maps är mycket mer up-to-date än bilens inbygda GPS och leder oss bort från allfarsvägen tills vi kommit förbi det värsta stoppet.

Sen rullar det på bra.

Niclas startar ett sommarprat med Claes från UFO-föreningen Sverige. Han har en så bra berättarröst att jag somnar.

När jag vaknar befinner vi oss åter på de mindre vägarna på landsbygden.

Det är 22 grader varmt och har precis börjat regna. Och det luktar spôttekräm (klarbärskräm). Niclas tror det är spolarvätskan jag känner.

Vi närmar oss dagens slutdestination och passerar utanför Brakel. Håll med om att det är ett fantastiskt roligt namn.

Lite i samma härad som radiorösten som avslutar trafikmeddelandet med att önska: Guten fahrt!