Burg Eltz skattkammare - torsdag förmiddag 20250911

Eltz Slott har, likt alla slott som är något att räkna med, en egen vapen- och skattkammare.

Nu ska jag återigen göra mitt bästa för att inte fastna för länge bland grannlåten. Det kan väl inte vara sååå intressant.

Vapnen lär jag i alla fall inte gå igång på.

Skattkammaren består av fyra våningar, med flera små rum, i alla fall på första våningen.

Let's take av look.

Ett litet tyskt resealtare från 1740-talet. Perfekt att ha i packningen när man får behov av en stund med Gud. Imponerande detaljrikt för att vara så litet. 

Den här lådan fångade mitt intresse. Det är lite som nutidens humörsringar. Fast istället för att ringen ändrar färg utifrån bärarens humör, kan han (den här asken har förmodligen tillhört en hane) byta ut stenen mot en annan. Det står att lådan är från Idar-Oberstein och från 1730-talet.

Det här tyckte jag var riktigt coolt.

Fickur i form av en pectoral. Vad är det? AI säger att ett pectoraI är ett överpyntat bröstsmycke, i alla fall i antikens Egypten där det ofta bars av faraoner och överklassare.

Det här uret har tillhört Conrad Kreizer i Augsburg år 1585 men gavs av påven Sixtus den femte till Prince Elector Johann Jakob av Eltz. Jag kommer ihåg att de där elektorerna var mäktiga män eftersom de utsåg vem som skulle bli kejsare, eller hur det nu var. Kan fickuret alltså ha varit en muta?

Ett gäng tobaksdosor från 1700-talet. (Jag blir alltid helt förvirrad av det utrikiska sättet att ange århundraden. Här står det 18. Jahrhundert och jag tror det är 1700-tal.)

En kokosnöt!

Kul ju!

Förmodligen ansågs den så exotisk att det var värt att utsmycka den med filigranarbete.

Porslin från 1800-talet med blåklintsmönster.

En typisk dukning från sent 1800-tal.

Än så länge klarar jag att forcera rummen rätt så snabbt.

Hahaha! Här sitter nån Eltzare med rävkappa och rävhatt till bords. Var det så kallt inomhus?

Moccakoppar från 1775 med girland-dekor. Man drack alltså inte bälgvis med kaffe, utan föredrog en liten moccakopp.

Nu lämnar vi porslinet och kommer in i vapenförrådet.

Snygga detaljer.

Flintlåsgevär! Det har man ju bara hört talas om.

Ett flintlåsgevär till, tror jag.

Jag undrar om det här vapnet verkligen använts, eller om det bara varit en statuspryl, med tanke på hur utsmyckat det är.

Lång pipa.

Titta! Här ligger det till och med en bit flinta redo att ge ifrån sig den tändande gnistan.

Armborst var farliga grejer. Om jag minns rätt berättade guiden i slottet att armborsten döda fler innehavare än motståndare. Dessutom var de nog inte så dödliga överhuvudtaget.

Människan har alltid varit besatt av att effektivisera. Från armborst till flintlåsgevär till kulvapen till hagelbrakare till kanoner till bomber till kärnvapen.

Människan har också i alla tider haft behov av att omge sig med vackra saker. Och att visa makt. Vackert utsnidad konst på vapen är ett tydligt bevis på båda delar. Så onödigt!

Jag undrar om sjuta-iväg-strängen är så de faktiskt såg ut?

Här är en tysk kugelschnäpper från tidigt 1800-tal. (Det var det där med 17/18...)

Men ett armborstliknande vapen knäppte man iväg en kula.

Nästa innovation på listan - en kombinerad pistol och hugghammare. Från 1580. Perfekt om du inte riktigt lyckades skjuta ihjäl din motståndare.

Jag gissar att det är ett rätt värdelöst vapen att sikta med. Kanske är det till och med så att många av de vapen som ställts ut här aldrig någonsin använts i strid, eller ens varit avsedda som annat än samlarobjekt eller utställningsföremål.

På nästa våning finns grannlåt.

Ett fat och tre ryttare. Hästgrejerna är dryckeskärl i förgyllt silver från 1600-talet.

Fatet är otroligt detaljrikt.

Det är ju lite svårt med språkförbistringen. Vaddå "rumpbärare". Och kan det stämma att bäraren är snidad av buxbom?

Här har vi S:t Georg och draken i elfenben från 1420-talet. Och på 1600-talet har någon satt ditt ett falskt monogram. För att höja värdet kan man gissa.

-Höj din bägare, broder!

Om du orkar...

Intressant! Här har vi en "svensk ryttare". Överkropp verkar inte ha tillhört svenskarnas starkaste attribut.

Kung Gustav Adolf.

Vi går vidare till smyckesavdelningen.

Alltså, pinsamt nog är jag uppenbarligen mer intresserad av vapnen än smyckena. Jag kanske har blivit lite mätt på grannlåt nu.

Undrars om någon har snutit sig i den här näsduken?

Diverse snygga nycklar. Om man tittar på själva låsa-upp-låset-grejen så verkar de ju inte allt för avancerade. Kanske var de mest symboliska nycklar.

Dricksglas i form av ett skepp.

Notera pipen i "baken". Det verkar va rätt meckigt att dricka ur det här åbäket.

Jag är rätt glad att vi inte valt att ha sånna här glas i köksskåpen.

En uppvridbar krigsDiana med rörliga delar. Jag gissar att det här nog var en leksak för vuxna barn.

Ett öppningsbart kokosnötsmonster. De verkade ha en förkärlek för kokosnötter här i slottet.

Nu är vi färdigtittade och ska bara gå på toa och ta den lilla bussen tillbaka till parkeringen.