Avfärd - måndag lunch 20250908


12.35 lämnar vi garaget.
Ja, hela hemmet faktiskt...

Vi är bara 35 minuter sena (eftersom jag ville vattna ordentligt och Niclas hade önskemål om att jag inte skulle ha på mig en gammal Hananja-T-shirt (vilket jag verkligen inte tänkt, men det var lite kul ändå..) och eftersom det tar tid att knörva på sig stödstrumporna. 

Jag har köpt nya (för kanske bara fem-sex år sen) stödstrumpor men jag kan inte hitta dem. Kanske har jag lånat ut dem permanent till den andra kvinnliga familjemedlemmen. Alltså använder jag mina gamla, som jag i min tur lånade permanent av svärmor inför vår första bröllopsresa.
För 30 år sen!

Då gick resan till Korfu. Vi gav oss av på natten nästan direkt efter vi kommit hem från bröllopet.

Den här resan har min mästerlige make planerat. Han är så fantastiskt bra på sånt. Planeringen startade redan i våras, eller ännu tidigare i hans huvud. Vad vet jag?
Vi hade i alla fall tänkt ge oss av redan första veckan i september. Men sen kom ett bröllop ivägen. Irma och Noa berättade att de ville gifta sig den 6/9. Hurra!
Så nu har vi anledning att fira bröllopsdag TILLSAMMANS med dem i fortsättningen! ❤️
Eller inte. Jag tror nog att både vi och de nu nygifta kommer vilja fortsätta fira var för sig.

På tal om att gifta bort sin dotter, så beror också några av förseningsminuterna på att jag var tvungen att bryta ihop lite innan vi kunde ge oss av.
Jag hade lagt fram reskläderna på soffan (helt vanliga, anständiga kläder som passar för den svenska hösten) och när jag satt där och tampades med stödstrumporna (för man SKA ha stödstrumpor när man reser. Det är sen gammalt.) kom jag på att det var länge sen Niclas och jag satt i soffan och bara tittade på film eller ett avsnitt av Jack Reacher. Det har av förståeliga skäl varit mer fokus på bröllopsförberedelser än avkoppling den senaste tiden.

Den tanken genererade raskt nästa.
Det är eoner av tid sen barnen var små och hela familjen hade fredagsmys med tacos vid köksbordet och sen chips och popcorn i soffan till ett avsnitt av Fångarna på fortet eller Let's Dance eller någon annan familjevänlig fredagsunderhållning.
Nu är barnen stora och behöver mig inte längre och den tiden kommer aldrig mer tillbaka.

Färdiggråten (hoppas jag) har jag i alla fall stuvat in mig och en alldeles för tung väska i bilen, laddat med säsongens sista Sugargloss och nu ger vi oss av.

Mot Paris!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Frukost på hotell Willi - torsdag morgon 20250911

Bild
En hotellfrukost behöver inte vara så mycket att skriva om för att ändå fylla ett inlägg. Mest intressant är att jag ju var i ett för upprört tillstånd när jag matades med information om till exempel frukosttiderna, för att ta in sagda information, och att vi sen inte hittade någon information om just detta i den pärm som låg på rummet. Vi har i alla fall bestämt oss för att äta frukost strax efter åtta, så att vi kommer iväg till dagens begivenhet i god tid. Naturligtvis följer vi inte den planen helt och fullt, men runt tjugo över åtta är vi i alla fall på plats. När vi kommer ner till restaurangen är dörren låst. Jag vill minnas att det var något med frukosten som jag reagerade över när den bestämda damen levererade sin info utan hänsyn till mitt sinnestillstånd, men vad var det som var speciellt? Skulle vi gå in en annan väg? Skulle vi låsa upp dörren med egen nyckel? Efter lite tankemöda (jag försöker minnas och Niclas försöker fundera ut hur vi ska lösa problemet med den låsta dö...
Läs mer

Nu är vi i Tyskland - tisdag förmiddag till eftermiddag 20250909

Bild
Det är fånigt slimmade parkeringsfiler ombord på färjan. Niclas lyckas med nöd och näppe åla ut sin smala kroppshydda efter att ha placerat bilen på linjen. Han är i alla fall den som parkerat bäst av alla i raden. Vi säger hejdå till Danmark. Om 40 minuter är vi i Tyskland. En sväng i taxfreeshoppen resulterar inte i några inköp. Slaktaren får behålla sina rester, trots den gyllene förpackningen. Uppe på soldäck (det är ju jättekul att det ens finns "soldäck" på både 40- och 20-minutersfärjor. Och ännu roligare att det finns taxfreebutiker.) är vi romantiska och försöker ta en fin bild på kärleken. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort. Den gamla sanningen att man inte får ta bilder i motljus (eftersom ansiktena blir så mörka då) sitter i ryggmärgen och vi vänder våra plyten mot den underbara septembersolen. Underbart är kort, är en annan gammal sanning, som i just detta fall visar sig vara sannare än motljusregeln. Eft...
Läs mer

Koblenz och Vårfrukyrkan - onsdag förmiddag 20250910

Bild
Nu har vi stannat i Koblenz för att söka upp gamla stan och något att äta. Men först måste vi hitta en parkering där vi förstår att vi får stå. Det är inte alltid så lätt med tyskan. Jag har läst tyska i sex år men det var 36 år sen. Niclas är en hejare på att parkera. Och att ta sig ut ur bilen även när det är trångt om saligheten. Koblenz ligger precis i vecket där Mosel och Rehn rinner samman. Staden har ca 115.000 invånare och belägrades faktiskt av Sverige under några år under 30-åriga kriget. På väg mot gamla stan. Frittenwerk - det måste väl vara det tillstånd som följer när man ätit för mycket friterad mat. Oavsett var vi befinner oss domineras stadsbilden av ett par signifikanta kyrktorn, tillhörande Die Liebfrauenkirche. Nu är vi inne i gamla stan - Altstadt. Innan vi tittar in i kyrkan måste jag få gå på toa. Vi råkar gå förbi en offentlig och tillika gratis toalett. Hurra! Hela toalettbyggna...
Läs mer