Inne i Burg Eltz - torsdag förmiddag 20250911

Nu är vi redo att entra slottet.

Fast först... måste maken besöka ett visst ställe. "Stället" är gulligt beläget nästan som i ett eget litet slott precis bredvid slottet. Jag gissar att det utgjort nån typ av försvarspostering eller torn i murverket runt slottet.

Här kan man käka. Vi har läst att det ska va rätt hygglig mat.

Jag har läst på lite om borgens historia nu. Och den är riktigt intressant. Om man sammanfattar det hela så kan man väl säga att klanen Eltz klarat sig väl genom seklerna på grund av sin förmåga att förhandla, hålla sig väl med alla, hålla på "rätt lag" under konflikter och bedriva smart politik.

I turistbroschyren (jag är medveten om att jag låter jag jättegammal när jag hänvisar till en turistbroschyr istället för till internet, men det smarta med tryckta broschyrer är att någon annan redan gjort jobbet med att plocka ut gobitarna ur all tillgänglig information samt sammanställa dem till lättsmält fakta. Att jag sen allt som oftast blir lite föööör intresserad och själv gladeligen dyker ner i närmast tillgängliga wikipediasida, är en annan femma) läser jag att familjen Eltz bosatte sig på klippan för nästan tusen år sen. Klippan är nästan helt omringad av floden Elz (som mer ser ut som en bäck tycker jag, men det kanske har med vädret att göra? Fast har det inte varit översvämningar i Tyskland i år? Det kanske var i våras? Eller i en annan del av Tyskland?) och i skogarna runt slottet fanns massa mat och naturresurser. (Oklart vad. Fast var det för tusen år sen var väl brasved en värdefull resurs om man bodde i ett kallt och dragigt, fuktigt och allmänt mörkt och dystert slott...)

Från sin höga utkikspunkt kontrollerade familjen trafiken mellan den bördiga Maifeld-platån och floden Mosel. En viktig handelsväg gick alltså förbi här under medeltiden om jag fattat rätt.

Klanen Eltz (och nu upptäcker jag att klanen inte riktigt heter som floden. Floden Elz saknar det där t:et som klanen har) har levt i borgen och blev så småningom uppdelad i tre olika familjer som med varierande anpassningsförmåga samexisterat på denna, ändå ganska begränsade yta. Vore jag författare skulle jag definitivt lockas att fantisera fritt kring hur det måste ha varit här när det begav sig.

Familjens tre grenar var: Rübenach, Rodendorf och Kempenich. Låter det inte väldigt Harry Pottrigt alltihop?!

Rübenach-grenen blev klara med sin bostadsdel år 1472. Den är åtta våningar hög. Tydligen tog denna del av familjen sitt namn från en egendomen nära Koblenz, som klanen skaffade sig i början av 1200-talet.

Rodendorf-grenen tror jag delades upp i två grenar vars "lägenheter" i slottet stod inflyttningsklara år 1540. Rodendorfarna har haft tio våningsplan att bo på. Vilka vadmuskler de måste haft! Det var nog ont om hissar.

Namnet Rodendorf tog de från klanen Eltz egendom i Lorraine.

Kempenichgrenen fick bygga om slottet ursprungliga hall till sin bostadsdel, vilket var klart år 1615.

Sen blir broschyren lite luddig tycker jag, men antingen är det bara en av de där Harry Potternamnade grenarna som finns kvar och i sin tur delats upp i tre grenar som kallas "Det Gyllene Lejonet", "Silverlejonet" och "Buffelhornen". Jag skulle ju inte vilja tillhöra bufflarna... Eller så är lejonen och bufflarna alternativa namn till Rübenach, Rodendorf och Kempenich.

I dag ägs slottet av greve Karl från familjens Gyllene Lejon-gren. Gyllene Lejon-grenen har ägt slottet på egen hand sen 1815.

Det är något dystert och instängt och liksom ödesmättat över denna avlägsna och isolerade plats som ändå lockar så många turister varje år.

Lite blomsterfägring har de i alla fall kostat på sig.

Vi köper biljett med guidad tur på engelska.

Nu ska vi bara vänta in att turen startar. Det faller ett stilla regn och vi står inne på borggården tillsammans med en grupp andra turister och alla är vi instängda av de tjocka borgmurarna.

Strax innan vår tur ska till att starta, börjar precis varenda mobiltelefon att vibrera och ge ifrån sig en dystopisk varningssignal.

Det känns helt surrealistiskt. Vad händer? Är det krig, kärnkraftsolycka, stormvarning, terrorattentat...?

Vi frågar guiden när han anländer.

Nej, det är lungt. Ingen fara på taket. Det är typ "Hesa Fredrik". Fast i Tyskland testas mobilvarningssystemet lite då och då. Guiden vet inte så noga. Kanske en gång om året eller en gång i halvåret sisådär.

Vi blir insläppta i borgen med stränga tillsägelser att inte fota.

Jag glömmer bort mig redan i första rummet, där en massa vapen och rustningar hänger. Guiden berättar om armborst och skjutvapen som var farligare för skytten än för motståndaren. Det är jätteintressant.

Guiden upptäcker att jag tar kort och upprepar att det är förbjudet. Jag stoppar telefonen i fickan och koncentrerar mig på att lyssna.

Vapenutställningen hänger i Rübenach entréhall. Hade vi kommit hit under medeltiden hade man haft grejerna inom lås och bom. Men på 1800-talet, när hallen skulle möbleras, blev det på modet att använda medeltida saker som heminredning.

Här hänger ringbrynjor och hjälmar från 1400- och 1500-talen. Vi tittar också på den en liten kanon som kallas arkebus och är den äldsta formen av skjutvapen. 

Man har även sparat lite grejer från belägringen av Eltz slott som motståndarlaget använde år 1333. Det är slutstycken (jag fattar inte riktigt vad det är) som lindades in i lin och tjära och sattes sedan i brand innan de sköts över slottsmurarna av Balduins män. Mer om det senare i detta inlägg.

För den vapenintresserade kan jag återberätta att här finns en samling tändsticks- och flintalås och en uppsättning hillebarder av brons och järn, hugg- och stickvapen som också användes för att dra ner bepansrade män från sina hästar. De ser hiskeligt obehagliga ut.

Samlingen av orientaliska vapen kommer från 1600- och 1700-talen, troligen från den turkiska belägringen av Wien år 1683. En medlem av familjen Eltz var med och slogs mot turkarna och förmodligen tog han med sig dessa vapen hem som krigsbyte. Jag förstår det som att tyskarna var riktigt imponerade av dessa vapen, som var tillverkade av trä och buffelhorn, tog lång tid att färdigställa och hade en räckvidd på cirka 450 meter.

Efter en allt för kort stund är rundvandringen över. Den avslutas i Rodendorfsköket. 

Varje separat familjegren i slottet har ett eget kök. Detta, byggt år 1500, ser ut ungefär som det gjorde för 500 år sedan. 

Det finns en stor skorsten som användes för att röka kött som hängde från taket. Det mesta av maten hängdes från taket för att råttorna inte skulle nå den.

Här är huggkubben där man styckat kött. Den är ju helt enorm!

Om jag fattat rätt så består spisen av ett vulkaniskt material som kallas tufa, alltså nån slags värmehållande sten. Man eldade direkt på stenen tills den fått upp bra värme och sen kunde man laga mat där hela dan.

Nu är vi utsläppta. 

Jag får ingen överblick. Det är för gyttrigt. Jag har i alla fall förstått att de tre familjerna inte bara levt på var sitt våningsplan. Men om de hållit till i var sin del av borgen eller om de delat upp rummen lite hipp som happ mellan sig, allt eftersom de byggdes/renoverades och familjerna växte/krympte, det får jag låta vara osagt.

Vi var inne i ett valrum - Electors Room - och fick höra att tyska riket hade sju prinsar som kallades Electorer (på engelska alltså, på svenska kallades de "kurfurstar"). Deras uppgift var att välja ut vem som skulle vara tysk-romersk kejsare (och sedemera Tysklands kung). Dessa sju var alltså väldans inflytelserika inom riket, och personer som det kunde löna sig att fjäska lite extra för.

Tre av de sju (ärkebiskoparna i Mainz, Trier och Cologne) kom från kyrkans värld.

Två av de sju Electorerna tillhörde klanen Eltz. Båda råkade vara ärkebiskopar. 

Jakob den tredje var ärkebiskop av Trier och regerade 1567–81.

Philip Karl var ärkebiskop av Mainz och regerade 1732–43.

Vi var även inne i ett ännu större klanrum (slottets största rum) där överhuvudena höll rådslag och dit man bjöd in andra klaner till förhandlingar. 

I klanrummet hängde en ansiktsmask föreställande en narr. Det var en påminnelse om att det rådde yttrandefrihet för alla i rummet. Även för kvinnorna om jag fattat rätt.

Det fanns också en ros som var symbolen för tystnad. Vilket stod för att ingenting som sades i rådet fick föras utanför rummets dörr.

Klanrummet (eller kallades det rådsrummet?) var dekorerat med vapen. Och med tre rejäla rustningar. Rustningarna stod nog mest där för att skrämma slag på besökare. De var nämligen gjorda för att passa en man på ungefär 180 cm. Så långa var inte männen på den tiden. En så lång karl skulle närmast betraktas som en jätte. Dessutom väger rustningarna cirka 27 kg. Bara ringbrynjan är faktiskt så tung att bäraren inte kunde ha bestigit sin häst utan att bli upphissad med hjälp av rep och talja.

I ett hörn såg vi penningkistor med väldigt invecklade lås.

Och så stod det små kanoner utmed en vägg och de var fullt fungerande miniatyrer av "riktga", stora kanoner som kringresande försäljare drog omkring med och visade upp för att få chans att sälja in the real deal. När man valt vilken kanon man ville ha for försäljaren hem, gjöt kanonen och kom tillbaka med leveransen.

Jag blir helt fascinerad. Att man kunde sälja kanoner som dörrknackare, det hade jag inte kunnat föreställa mig.

Klanen Eltz var ju diplomatiskt lagda och hade inte behov av så mycket kanoner men de blev i alla fall attackerade vid ett tillfälle under historiens gång. 

Mitt emot slottet, på en kulle på andra sidan floden Elz, finns lämningar av ett medeltida belägringstorn. Tornet hette Trutz-Eltz och byggdes av ärkebiskop Balduin av Luxemburg i mitten av 1300-talet. För att vara ärkebiskop så var han inte särskilt fridsam av sig. Tvärtom så försökte han ta över hela regionen mellan Trier och Rhen och var nog på god väg att lyckas. Familjen Eltz och deras lokala allierade vägrade dock att ge efter. Resultatet blev den så kallade "Eltzfejden" som pågick under pren 1331 till 1336. Balduin belägrade slottet och på innergården ska man fortfarande kunna se några av de stenkulor som hans män kastade mot slottet från Trutz-Eltz.

Trots många krig i regionen har slottet Eltz överlevt intakt. Det beror inte på att slottet ligger avlägset eller undangömt (Haha! Även turistbroschyren håller med om att det ser lite konstigt ut att ha placerat ett slott såhär mitt ute i spenaten!) utan på att Eltz-familjen alltid har upprätthållit omfattande politiska och sociala nätverk. Oavsett vilken armé som befann sig i området lyckades Eltz-familjen använda sitt inflytande för att skydda sig själva.

Om jag minns rätt, så är fönstret här ovanför, borgens äldsta. Det är välbevarat eftersom det vätter in mot innegården.

Innanför finns... nej, det kommer jag inte ihåg. Det skulle kunna vara ett litet kapell, men sa inte guiden att kapellen hängde utanför fasaden för att det aldrig skulle kunna råka bli så att kapellets tak blir en annan vånings golv? Man får inte råka trampa på Guds plats på jorden.

Varje familj hade som en liten alkov med sitt eget kapell, men här nere på bottenvåningen finns dessutom ett gemensamt kapell.

Men... finns det inga byggnader och rum ovanför? Det måste det ju göra...