Frukost - onsdag morgon 20250910

Nattens sömn har inte varit av bästa sort. Mest på grund av kudden, skulle jag vilja påstå. Bor man på slott ska man förstås förplägas med dun i sängen. Både i kudde och täcke.

När Niclas och jag var nygifta sov vi under ett gemensamt duntäcke. Det var en romantisk idé som skulle visa sig värdelös i verkligheten. Jag var redan då som en självalstrande kamin och Niclas vaknade genomsvett, både på grund av mig och det varma duntäcket. Vi bytte ganska snabbt till separata täcken, utan värmande dun.

Nu befinner jag mig i klimakteriet och är van vid att genomleva nätterna med vallning efter vallning. Samtidigt har jag svårt att sova utan den tyngd som ett ordentligt täcke utgör, så det blir täcke på-täcke av-täcke på-täcke av, hela nätterna igenom. Denna natt utgör inget undantag.

Men kudde av dun - vilken extra dålig idé!

Dunfjädrarna har klumpat ihop sig till hårda bollar lite varstans i kudden och jag känner mig som prinsessan på ärten som förgäves försökt hitta en sovposition där jag sluppit vila huvudet på en knöl.

Nåja, nu vankas i alla fall frukost och vidare färd söderut.

I övre trapphuset upptäcker jag en liten vävstol och en stor kista. Vissa möbler verkar så gamla att de borde stå på museum eller åtminstone ha en "rör-ej"- skylt.

Frukosten är god och lagom.

Det som sticker ut är att de väldigt hårdkokta äggen ligger på en bädd av småsten. Det var ju snyggt och innovativt.

Det finns bananchips att komplettera granolan med.

Jag gillar bananchips.

Frukostporslinet är svart med en yta som känns som gjutjärn. Väldigt fint och förvånansvärt oslottsligt.

Vi sätter oss vid baren. Här kikade jag inte runt innan middagen igår, så jag har missat de roliga stolarna. Slott eller kitsch, det är frågan.

Innanför baren finns ännu ett rum. En skylt upplyser om att det här är "kaminbaren".

Här erbjuds sittplats vid ett enda långbord, antingen i soffa eller på stol. Jag kan inte riktigt avgöra om "kaminen", som är en öppen spis, används under barkvällarna eller inte.

Innan vi lämnar frukosten delar vi på en belgisk våffla av typen grädda-själv medan den belgiska Mercedesklubben äter frukost och går igenom dagens aktiviteter. Niclas uppfattar att de ska köra ett kartlöst lopp där kartläsaren bara får en lista med instruktioner. Typ: tredje avtagsvägen vänster, sen fjärde höger, sen åttonde höger, osv. Jag konstaterar att det nog är jättelätt att komma bort sig och Niclas förklarar att det liksom är lite av vitsen med det hela och att det kallas roadbook-rally.

I dag ska jag vara extra tacksam över att Niclas både kör och är kartläsare och att det finns pratande GPS i vår bil.