Promenad i Cochem, del 3 - onsdag kväll 20250910

På väg tillbaka ner mot marknadsplatsen går vi genom mysiga gränder.

På en vägg ser vi ett solur och en målning föreställande Petrus Mosellanus. Petrus riktiga namn var Peter Schade. (Det nya efternamnet har väl med Mosel att göra kan tros, men varför byter man namn från Peter till Petrus? Är det nåt religiöst?) 

Han levde samtida med Martin Luther, var professor och skrev en bok om retorik.

Ännu ett korsvirkeshus.

Vi går förbi Cochemer Originale.

Det är tre statyer på Schrombekaulplatz som gjorts med verkliga personer från Cochem som förlaga. Personerna är tiggaren Anna Rosin (et Seinjche), den typiske Cochem-invånaren (Dä Cochema Schmandelekker) (som inte var en enda, specifik person), och koherden Johann Hermes (Dä Kohhirte Hannes).

Här syns alla tre, plus en levande Cochembo.

Anna (längst till vänster) var en fattig kvinna som gick runt och tiggde rester men även var känd för sin förmåga att lyckas bjuda hem sig själv till folk på middag.

Den typiske Cochemsbon (på bänken) representerar nidbilden av Cochemarna i utomståendes ögon. Han har ätit för mycket "Schmánd", som var en fet mejeriprodukt. Google translate översätter schmánd med gräddfil.

Johann Hermes (till höger) var den sista koherden i Cochem och när han slutat herda blev han miljöingenjör.

Vi passerar en pappa-affär. Jag syftar på min egen pappa som hade en förkärlek för fula figurer.

En närmare titt visar dock mest häxor i skyltfönstret och pappa gillade nog i första hand troll.

Ett annat skyltfönster visar andra typer av inredningsdetaljer. Den här tavlan blev jag lite förtjust i.

Nu är vi tillbaka på Markplatz.

Niclas går mot Martinsbrunnen.

Strongt att satsa på en enda sorts pelargon i tre våningar. Jag undrar hur många plantor det är.

Smala gränder runt torget.

En portal längst ner i gränden.

"Rathaus" låter kul. Jag tänker osökt på råttor, men det betyder rådhus.

Vi slår oss ner på Bistro am Brunnen och hamnar snett bakom tre killar.

Här sitter man vid rangliga små bord och blickar ut mot det folktomma torget. Lite som att åka buss...

Niclas beställer in en flammkuchen som vi delar på. Det är en slags väldigt tunnbottnad pizza med crème fraiche istället för tomatsås. Rätten är typisk i Alsace och Schwarzwald.

Den var god och alldeles lagom stor att dela på som kvällsmat.

Mörkret har hunnit sänka sig över Cochem medan vi äter.

Vi börjar promenera tillbaka mot hotellet och går genom tornet som jag fortfarande inte är helt hundra på om det tillhör kyrkan eller inte.

Från Skagerakbron över Mosel kommer vi nog få bra utsikt. Ett trapphus med fin konst leder upp till brohuvudet.

Jag läser att denna "Kachelwand" skildrar stadens historia från romartiden och framåt.

Högt över staden lyser ett kors. Det är vackert tycker jag. Utan allt för livlig fantasi kan jag jämställa det med böneutroparnas roll i de muslimska minareten som uttalar att det inte finns någon annan Gud utom Gud. Ett kors talar om att Jesu död på korset är det centrala i den kristna tron.

Vi får verkligen en fin vy från bron. Borgen/slottet är upplyst och ligger som ett blänkande guldsmycke i Cochems halsgrop.

Tänk, vad lite lampor kan göra!

På andra sidan bron fortsätter Cochem med lite modernare stadsdelar gissar jag.

Det upplysta hotellet är nog Brixiade & Triton om jag tolkar kartan rätt.

En kryssningsbåt hat lagt till vid kajen.

Jag vet. Nu tar jag för mycket kort igen. Men det blev ju så magiskt fin ljus så här på kvällskvisten.

Det här fotot blev också bra, om man får skryta lite.

Nu går vi till hotellet och lägger oss. I morgom väntar nya äventyr.